Författare: Ulf Lundell
Titel: Vädermannen
Inläsare: Reine Brynolfsson
ISBN: 9789173481816
Kategorisering: Skönlitteratur
Utgivningsdatum: Maj 2008
Betyg: 5 av 10
Antal sidor: 390
Tid: ca 16 h
Jag har ofta funderat över hur Ulf Lundells böcker är. Han har skrivit en hel del men jag har aldrig fått den riktiga lusten att läsa någon bok av honom. Hans musik har jag dock lyssnat till väldigt mycket, och där finner jag honom delvis som en kopia av en annan artist. Kanske därför man har dragit sig från att läsa något av honom, man kanske trodde han var en kopia av någon annan där också.
Men jag måste lätta hjärtat och säga att det är nog de alla andra också. Men jag har tagit mig tid att läsa Vädermannen, kanske det finns någon som anser att jag valde fel roman, men det var den jag tog.
När jag läste denna bok så blev jag glatt överraskad, och även besviken. Jag tycker att han beskriver platserna mycket bra i boken, vilket delvis har fått mig att längta till Österlen där handlingen tilldrar sig. Vi får följa den smått alkoholiserade konstnären George som är en riktig enstöring. Han gillar inte att bli störd när han ska jobba, vilket är orsaken till att han är i Österlen just då. Han skulle till Sverige och sälja huset som han har där, men han stannar kvar och försöker att måla. Han störs titt som tätt av ytliga bekanta som får han att både sväva ut i erotiska händelser och en hel del trassel. Han har en massa saker i sitt liv som jag tycker kommer upp att han ångrar, fast han vill inte inse det. Han försöker att vara alla till lags, men glömmer ofta av sig själv.
Jag tycker att boken är stundom poetisk och helt underbar, den har kärlek och erotik, vilket jag delvis tyckte att han inte hade behövt ha med. Kanske man är lite pryd, men hans sätt att beskriva vissa erotiska bitar tycker jag är helt fel, men det är ju jag som tycker det. Det en del filosofiska bitar i boken, vilket jag tycker om för det får en själv att fundera. Jag tycker att hans språk är bra, men han kanske skulle kunna dra ner på svordomarna.
Förlagets beskrivning
I Vädermannenhar Ulf Lundell återvänt till Sverige. Till ett Österlen som han gripande vackert beskriver, ett landskap lika utsatt för vädrets makter som människan för sin ovissa framtid. Här befinner sig Georg, en konstnär som närmar sig sextio och som försöker leva i nuet och acceptera saker som de är. Men det som är, är komplicerat och att åldras är allt annat än lätt.
”Morgonen efter att jag anlänt vaknade jag i mörkret av att det dundrade runt huset. Vinden. Dundrade och ven och jag låg stilla i krafterna ett tag, varm själv under täcket, men jag hörde det fina rasslet mot takfönstret också och jag förstod att det regnade, men när jag klev ur sängen och drog gardinen från takfönstret såg jag att glaset var täckt av snö.
Jag gick ner till husets nedre plan och ute på gårdsplanen yrde snön och hade gjort så hela natten. Bilen var täckt, vackert skulpterad och längs ateljélängan var en driva på säkert fem meter. Stormen kom in från havet, rakt från öster, och inne på gårdsplanen dansade en tromb av snö runt runt och det var snyggt att se på snön i lampskenet och jag gick in i vardagsrummet som tog smällen från havet men jag kunde inte se så mycket där, vindbyarna kastade sej mot husgaveln, jag kunde se vägen, och jag kunde se att den var igendriven.
Dagen innan, då jag hade skumpat nerför vägen till gården hade det varit vårlikt och det hade stått snödroppar och vintergäck i gräsmattorna.
Det hade varit en underlig vinter.”
Ulf Lundell, född 1949, debuterade 1976 romanen Jack. Vädermannenär hans tolfte roman.
PRESSCITAT OM VÄRMEN
”…den nya romanen har en resning som gör att jag sugs med …”
Jonas Thente, DN
”… det finns något befriande över Lundells författarskap.”
Johan Lundberg, SvD
” … det förblir väldigt svårt att slita sig från en Lundellroman.”
Jan Arnald, Aftonbladet
”… det var längesen jag blev så här berörd av en Lundellbok.”
Oline Stig Sydsvenskan
”Karln kan ju skriva, något helt fantastiskt. Det är poesi och det är rock’n’roll och det är oerhört ärligt om en existens där vad som helst kan hända …”
Femina
”Långa stunder är det genialt, underhållande, till och med innerligt. <…> Värmen är hans bästa roman sedan Vinter i paradiset och romanens sista femtio sidor det bästa han någonsin skrivit.”
Stefan Whilde, Skånska Dagbladet
”… det är stundtals också alldeles fantastiskt och det må vara hur det vill med etiketten, men en mera kraftfull författare än Ulf Lundell får man fortfarande leta efter. En livsgladare också <…> Värmen är – mot bättre vetande – värd att älska.
Elin Olofsson, Östersunds-Posten
”… alldeles förbannat mitt i prick.”
Annelie Bränström Öhman, Västerbottens-Kuriren
”… ibland hittar han in den där rytmen och då skriver han så det känns i kroppen. De långa meningarnas rytm där satserna staplas på varandra som i en Bob Dylan-låt. Det känns som liv helt enkelt. Så här är det att leva, tänka, kämpa.”
Erik Hammar, Hallands Nyheter