Författare: Ulf Eneroth
Titel: Haveriet – Flygvapnet och kalla krigets offer
ISBN: 9789100138097
Kategori: Samhälle och politik
Utgivningsdatum: Oktober 2014
Betyg: 7 av 10
Antal sidor: 352
Tid: ca 16,5 h
Det har blivit en del fakta böcker och historiska böcker den senaste tiden i mitt läsande. Men det har varit skönt att hålla sig till fakta en stund, och inte bara fiction.
Denna bok handlar om det svenska flygvapnet efter andra världskriget. Hur det kalla kriget mellan USA och Sovjet påverkade det lilla landet Sverige. Hur Sverige påbörjade sin flygvapen industri och hur detta påverkade både flygvapnet och det civila samhället. Det haveri som är den röda tråden i boken är ett haveri med flygplanstypen Lansen.
Vi får följa med hur flygvapnet påverkades av alla dessa haverier som skedde under denna tidsperiod.
Den flygvapenchef som hade den jobbigaste tiden var Torsten Rapp med ett sjuttiotal haverier och 46 döda under den 15 månader som han var flygvapenchef.
Den som är intresserad av svenskt flygvapen och dess historia, så är denna bok ett måste.
Förlagets beskrivning
I början av 1960-talet älskade osårbara tjugoåringar att spaka Tunnan och Lansen i ständiga, krigsliknande övningar med otyglade lågflygningar. De övade invasionsförsvar med en outtalad hotbild från öst medan Sverige hävdade sin neutralitet under kalla krigets dagar. En stark ledning inom Flygvapnet hade med hjälp av en expansiv flygindustri och försvarsvänliga politiker skapat världens fjärde största flygvapen, med fler än tusen svenska flygplan. Samtidigt hade Tunnan och Lansen ett förfärligt haverifacit. Var tredje plan havererade eller brann upp. Flygarna betalade priset. Förlustsiffran uppgår till fler än 600 efter andra världskriget. Den mest olycksdrabbade perioden inträffade under Torsten Rapps tid som flygvapenchef, med ett sjuttiotal flyghaverier och 46 döda under femton månader. Sju av offren kom aldrig med i haveristatistiken. De var ett trösklag som drack kaffe i ett kök i Vikbo när ett Lansen som övergetts efter bränslehaveri rammade huset. Tragedin i Vikbo har alltid betraktats som en slumpartad olycka. Den ledde till att åttaåriga Inger miste sin familj och liksom sin farbror fick leva med obearbetade trauman. Inte förrän tre decennier efter Vikboolyckan kunde flygvapnet genom förändrad flygkultur och ett systematiskt säkerhetsarbete nå fram till nollvisionen, ett år utan flyghaveri med dödsoffer. Sedan nästan tjugo år har heller ingen stridsflygare omkommit. Och först femtio år efter den värsta olycka som drabbat civila på marken uppdagades sveket: Rapps ledning hade negligerat kända brister i Lansens bränslesystem och i väntan på beordrade reparationer ändå tillåtit fortsatt flygning.
https://www.vlt.se/artikel/militarplan-stortade-pa-gard
https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/artiklar/vikbo-1960/
