All posts by Smaland

Författare: Björn Ranelid
Titel: Kniven i hjärtat
Inläsare: Björn Ranelid
ISBN: 9789100124441
Kategorisering:Skönlitteratur
Utgivningsdatum: Mars 2010
Betyg: 2 av 10
Antal sidor: 302
Tid: ca 9,5 h

Jag har funderat en del hur Björn Ranelids böcker är, så jag tänkte att nu är det dags att kasta sig in i Ranelids litteratur. Till min besvikelse så tycker jag inte att det fanns så mycket att hänga i julgranen. Ja Björn får gärna vara känslig, men tyvärr så föll inte denna bok överhuvud taget in i min smak. Jag tycker att det var allt för mycket utsvävningar hit och dit, även om man kunde skönja en röd tråd i det hela, men det hjälper inte. Jag hade trott att hans skildringar skulle vara mer poetiska, men jag tycker inte att det var så vackra och underbara som andra kanske skulle tycka. Boken har dock ett intressant team om kampen mellan rätt och fel, liv och död, hata och strävan om att förlåta. Det är ett bra scenario som han skriver om, men jag tycker det saknar väldigt mycket.

Förlagets beskrivning
”Pappan och sonen tar varandra i hand när de möts i besöksrummet. Utomstående skulle kunna tro att det är två främlingar som ser varandra för första gången. Det är en del av tragedin och den obotliga sorgen för dem båda.
David har förberett sig på att inte börja gråta. Det är fjortonde gången under sammanlagt nästan nio år som sonen kommer till fängelset och det har skett i hemlighet och lönndom vid varje tillfälle.
—
Jag är oerhört ledsen, säger David. Ingen kan vara mer olycklig över det som skett än jag, men det hjälper inte.
Kasper sitter tyst och håller tänderna i överkäken mot underläppen.”

Kniven i hjärtatär en bok om liv och död, en bok påliv och död för huvudpersonerna. De är David, som mördat två människor och sitter i fängelse med en livstidsdom, och hans son Kasper, som börjar närma sig sin far efter många år av tystnad, skräck och misstro.
Före katastrofen var David brobyggare, men med sina handlingar har han för alltid rivit broar mellan människorna. Under åren i fängelset har han börjat läsa och genom böckerna uppnått en sorts frihet. Nu vill han också skriva en bok för att förstå hur han kunnat skada sin familj så obotligt. Kasper tar kontakt med en författare som hjälper David att nalkas sanningen om sitt liv.

Björn Ranelid berättar om en tragedi och om vägen ut ur den. Hans språk är fullt av bilder som inte bara är oerhört vackra, utan också rymmer sanningar ? dolda och dunkla eller strålande klara.

Författare: Dick Harrison
Titel: Niding (Ulvbjörn del 2)
Inläsare: Harald Leander
ISBN: 9186223518
Kategorisering:Skönlitteratur
Utgivningsdatum: Okt 2010
Betyg: 4 av 10
Antal sidor: 404
Tid: ca 15 h

Jag hade allt för stor förväntan på denna bok. Efter att Johanne Hildebrandts Sagan om Valhalla så fastnade jag för historiska romaner och blev glad när jag såg att denna bok kom. Men det var en besvikelse, jag tycker att det bara var en massa dravel. Vi får här följa Ulvbjörn Vamodsson som har tidigare i sitt liv dräpt en man som stod under hans beskydd och blev en niding, som ingen ville ha med att göra. Han ska återerövra en stormanna dotter som har blivit bortrövad. Vi får följa en del tankar som nidingen har, och man får veta en del av hans motgångar. Nidingen gör allt för att få  tillbaka stormanna dottern, men samtidigt funderar han på om hon verkligen vill tillbaka. De följer härjarnas rörelser och överallt bemöts de av misstro bland befolkningen som de kommer förbi. Härjarna tar med sig massor av kvinnor och nidingen med sin grupp börjar undra vad dessa härjare ska ha med alla kvinnorna till. Samtidigt är härjarna riktigt duktiga krigare och vid vissa anfall som görs av ungtuppar som rider med nidingen så blir de nästan alla slaktade om inte nidingen fick komma till deras hjälp. Slutet på boken var däremot lite bättre än början, mystik blandas med religion på ett speciellt sätt.

Förlagets beskrivning
Ulvbjörn Vamodsson är niding. Han har dräpt en man som stod under hans beskydd. För en mindre mäktig man hade straffet för en sådan gärning varit döden, och även Ulvbjörn måste sona sitt brott.
Därför reser han till Erin, den gröna ön i väster, för att hämta hem stormannen Rolf Uddssons försvunna dotter. Men Erin är inte så idylliskt som det ser ut från havet. En okänd grupp härjare rider genom landet och sprider skräck omkring sig. Ulvbjörn och hans män färdas förbi nedbrända gårdar och skövlade byar, hör berättelser om bortrövade kvinnor och brutalt offrade präster. Överallt möts de av misstro och fientlighet, och ett folk som förlorat så många av sina egna unga kvinnor bryr sig inte om en bortförd stormannadotter från Skåne. Här finns ingen hjälp att vänta.
Ulvbjörn oroas av det han hör. Varför hatar härjarna de kristna så mycket? Och vad skall ske med kvinnorna? Han anar att svaret har att göra med det mörker han själv bär inom sig sedan tiden i Frankland, och han inser att risken är stor att varken han eller hans män kommer att vända hem igen.
Niding är den fristående uppföljaren till Dick Harrisons skönlitterära debut Ofärd. Här bildar verkliga miljöer och händelser fond till Ulvbjörns blodiga och våldsamma resa genom 600-talets Europa, på jakt efter gottgörelse.

Författare: Ulf Lundell
Titel: Vädermannen
Inläsare: Reine Brynolfsson
ISBN: 9789173481816
Kategorisering: Skönlitteratur
Utgivningsdatum: Maj 2008
Betyg: 5 av 10
Antal sidor: 390
Tid: ca 16 h

Jag har ofta funderat över hur Ulf Lundells böcker är. Han har skrivit en hel del men jag har aldrig fått den riktiga lusten att läsa någon bok av honom. Hans musik har jag dock lyssnat till väldigt mycket, och där finner jag honom delvis som en kopia av en annan artist. Kanske därför man har dragit sig från att läsa något av honom, man kanske trodde han var en kopia av någon annan där också.

Men jag måste lätta hjärtat och säga att det är nog de alla andra också. Men jag har tagit mig tid att läsa Vädermannen, kanske det finns någon som anser att jag valde fel roman, men det var den jag tog.

När jag läste denna bok så blev jag glatt överraskad, och även besviken. Jag tycker att han beskriver platserna mycket bra i boken, vilket delvis har fått mig att längta till Österlen där handlingen tilldrar sig. Vi får följa den smått alkoholiserade konstnären George som är en riktig enstöring. Han gillar inte att bli störd när han ska jobba, vilket är orsaken till att han är i Österlen just då. Han skulle till Sverige och sälja huset som han har där, men han stannar kvar och försöker att måla. Han störs titt som tätt av ytliga bekanta som får han att både sväva ut i erotiska händelser och en hel del trassel. Han har en massa saker i sitt liv som jag tycker kommer upp att han ångrar, fast han vill inte inse det. Han försöker att vara alla till lags, men glömmer ofta av sig själv.

Jag tycker att boken är stundom poetisk och helt underbar, den har kärlek och erotik, vilket jag delvis tyckte att han inte hade behövt ha med. Kanske man är lite pryd, men hans sätt att beskriva vissa erotiska bitar tycker jag är helt fel, men det är ju jag som tycker det. Det en del filosofiska bitar i boken, vilket jag tycker om för det får en själv att fundera. Jag tycker att hans språk är bra, men han kanske skulle kunna dra ner på svordomarna.

Förlagets beskrivning
I Vädermannenhar Ulf Lundell återvänt till Sverige. Till ett Österlen som han gripande vackert beskriver, ett landskap lika utsatt för vädrets makter som människan för sin ovissa framtid. Här befinner sig Georg, en konstnär som närmar sig sextio och som försöker leva i nuet och acceptera saker som de är. Men det som är, är komplicerat och att åldras är allt annat än lätt.

”Morgonen efter att jag anlänt vaknade jag i mörkret av att det dundrade runt huset. Vinden. Dundrade och ven och jag låg stilla i krafterna ett tag, varm själv under täcket, men jag hörde det fina rasslet mot takfönstret också och jag förstod att det regnade, men när jag klev ur sängen och drog gardinen från takfönstret såg jag att glaset var täckt av snö.

Jag gick ner till husets nedre plan och ute på gårdsplanen yrde snön och hade gjort så hela natten. Bilen var täckt, vackert skulpterad och längs ateljélängan var en driva på säkert fem meter. Stormen kom in från havet, rakt från öster, och inne på gårdsplanen dansade en tromb av snö runt runt och det var snyggt att se på snön i lampskenet och jag gick in i vardagsrummet som tog smällen från havet men jag kunde inte se så mycket där, vindbyarna kastade sej mot husgaveln, jag kunde se vägen, och jag kunde se att den var igendriven.

Dagen innan, då jag hade skumpat nerför vägen till gården hade det varit vårlikt och det hade stått snödroppar och vintergäck i gräsmattorna.

Det hade varit en underlig vinter.”

Ulf Lundell, född 1949, debuterade 1976 romanen Jack. Vädermannenär hans tolfte roman.

PRESSCITAT OM VÄRMEN

”…den nya romanen har en resning som gör att jag sugs med …”
Jonas Thente, DN

”… det finns något befriande över Lundells författarskap.”
Johan Lundberg, SvD

” … det förblir väldigt svårt att slita sig från en Lundellroman.”
Jan Arnald, Aftonbladet

”… det var längesen jag blev så här berörd av en Lundellbok.”
Oline Stig Sydsvenskan

”Karln kan ju skriva, något helt fantastiskt. Det är poesi och det är rock’n’roll och det är oerhört ärligt om en existens där vad som helst kan hända …”
Femina

”Långa stunder är det genialt, underhållande, till och med innerligt. <…> Värmen är hans bästa roman sedan Vinter i paradiset och romanens sista femtio sidor det bästa han någonsin skrivit.”
Stefan Whilde, Skånska Dagbladet

”… det är stundtals också alldeles fantastiskt och det må vara hur det vill med etiketten, men en mera kraftfull författare än Ulf Lundell får man fortfarande leta efter. En livsgladare också <…> Värmen är – mot bättre vetande – värd att älska.
Elin Olofsson, Östersunds-Posten
”… alldeles förbannat mitt i prick.”
Annelie Bränström Öhman, Västerbottens-Kuriren

”… ibland hittar han in den där rytmen och då skriver han så det känns i kroppen. De långa meningarnas rytm där satserna staplas på varandra som i en Bob Dylan-låt. Det känns som liv helt enkelt. Så här är det att leva, tänka, kämpa.”
Erik Hammar, Hallands Nyheter