Författare: David Eberhard
Titel: Ingen tar skit i de lättkränktas land
ISBN: 9789151852331
Kategori: Samhäll/Politik
Utgivningsdatum: Maj 2009
Betyg: 8 av 10
Antal sidor: 237
Tid: ca 7 h
Här är en bok som jag fick som rekommendation av en kollega på jobbet. När jag nu lyssnade på den så blev jag helt begeistrad. Att man kan slå så många huvuden på spikarna. David tar upp i denna bok, vilket titeln kanske avslöjar. Hur vi dagens samhälle blir kränkta av ingenting. Att läsa denna bok har gjort att jag både har skakat huvudet i samtycke och garvat under mina cykelturer till och från jobbet. Vi har dagens samhälle kommit så långt fram i att bli kränkta, att vi nästan tävlar om vem som är mest kränkt. Det är patetiskt hur vi har utvecklats. Detta är en bok som snart kommer att pryda min bokhylla här hemma. Denna och de andra böckerna som han skrivit, om de är lite insiktsfulls om denna. Så känner du någon som lätt blir kränkt. Ge dem denna boken. Med riska för att du kränker din vän.
Förlagets beskrivning
David Eberhard uppmärksammades stort när han i sin förra bok, I trygghetsnarkomanernas land, hävdade att vi i Sverige har ett överdrivet behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror. I sin nya bok försöker han förstå hur vi, trots att vi lever i världens mest rättvisa land, känner oss alltmer och allt oftare kränkta.
Hur kommer det sig att dagens människor blir kränkta av nästan allt? I var och varannan dagstidning hittar vi artiklar om människor som upplever sig kränkta. Den moderna människan tycks inte tåla oförrätter och upplever minsta ifågasättande av den egna personen som kränkande.
David Eberhard menar att det finns flera förklaringar till detta. Om man jämför människorna i dagens samhälle med tidigare generationer, och vad de var tvungna att utstå under sin livstid, framgår med all tydlighet att vi har det extremt bra. Men ju bättre vi får det desto mer klagar vi. Vi har det bra, men så länge andra i vår omgivning har det ännu bättre så ser vi det inte.
Avarter av gamla teorier från 1800-talet och 1900-talets början har fått oss att sammanblanda jämlikhet med likhet, att älta barndomens oförrätter och dessutom, inför vulgärmodernismens obegripligheter, tvivla på det uppenbara. När en extremtolkning av feminism hävdar att också att män och kvinnor i grunden är helt lika sprider sig, blir vi stötta och kränkta när vi möter de uppenbara faktiska skillnaderna.
Vi har vi blivit helt beroende av att staten tar hand om oss, en stat som i falsk snällhet snarare levererar kravlöshet. En stat som vare sig överlåter till, eller kräver något ansvar från, den enskilde.
Nej, det är dags att sluta älta och gå vidare. Slänga alla gamla vanföreställningar över bord. Svara på oförätten när du möter den – det behöver inte, som i gamla tider, innebära att du utmanar din antagonist på duell. Stå upp för det du tror på, och överlämna inte allt ansvar till pappa Staten. Och betänk i rimlighetens namn hur bra vi ändå har det, både i förhållande till människor förr och till verkligt kränkta människor idag på flykt från fattigdom, svält, tortyr och krig.