Författare: Jan Guillou
Titel: Häxornas försvarare
Inläsare: Örjan Blixt
ISBN: 9789164200372
Kategori: Historia
Utgivningsdatum: Augusti 2002
Betyg: 4 av 10
Antal sidor: 351
Tid: ca 11,5 h
Häxornas försvarare var en bok som jag funderade på när den kom. Men sen föll den i glömska tills jag nyligen såg den igen. Man kanske skulle testa boken kom då upp i mitt sinne. Så efter en kortare överläggning så vann intresset för att läsa den. Men vad tyckte jag då om boken. Blev lite besviken på den men intressant var den i alla fall. Det var intressant att få reda på hur denna period i vårt avlånga land betedde sig. Hur man inte ifrågasatte barn vittnen är för mig en liten gåta i det hela. Varför jag funderar på detta är att barnens fantasieggande historier blev bara värre och värre. Ju mer osannolik historien än var så svalde man det hela med hull och hår. Man kan ju hoppas att vi i dagens samhälle har blivit mer förnuftiga, men nähä, det har vi inte blivit. Guillou tar även upp om den moderna häxjakten i slutet av boken. Jag kan inte låta bli att bli förundrad att man kan falla tillbaka till hysterin där barn jan sätta vem som helst i sank, både skyldiga och oskyldiga, och där expertisen hävdar att de barnen säger är det rätta. Sen att man leder barn till att berätta olika saker som kan låta hur osannolika som helst. Man kan då hänvisa till barns trauma och undan gömda minnen. Är man expert så borde man kanske kunna se vad som är rätt och vad som är påhittat. Hur många personer har inte fått sina liv förstörda av ett barns fantasier. Jag skyddar absolut inte de som gör fel mot barn, de ska ha sitt straff. Men de som är oskyldiga, man måste verkligen ha starka bevis innan man fäller någon.
Boken är skriven som ett reportage och det är intressant att han inte bara skriver om den svenska häxprocessen, utan han tittar runt om i våra närmaste grannländer också. Samt en del andra länder i Europa. Om man vill ha en roman om häxprocessen så ska läs en annan bok.
Förlagets beskrivning
1608 fattade Karl IX ett ödesdigert beslut som kom att innebära ett mer än hundraårigt blodbad. Gamla testamentets lagar och budord blev till gällande svensk lag och alla brott mot denna kom att jämställas med högmålsbrott. Karl IX ville gå kyrkan till mötes, men reformen banade väg för ett legalt massmord av aldrig tidigare skådad omfattning.
Under åren 1668-1676 brändes mer än 300 svenska kvinnor på bål som häxor – oskyldigt dömda, men med lagligt stöd i Andra Mosebok 22:18 ”En trollkona skall du icke låta leva”. Det som började med en liten Älvdalen-flickas fantasier spreds i resten av Dalarna, norrut mot Härjedalen, ned längs Norrlandskusten och nådde till slut Stockholm. Sammantaget vår historias största justitiemord.
Häxprocessernas tid är en oerhört omskriven epok och fortsätter att fascinera. Men allt är inte som vi förletts att tro. Vår bild av händelserna har blivit mer myt och politisk saga än verklighet. Och häxjakten är förvisso den märkligaste följden av Karl IX:s bibliska lag, men antalet dödsoffer överskuggades vida av de som fick sätta livet till för andra sedlighetsbrott, såsom tidelag och barnamord.
I sitt långa historiska reportage följer Jan Guillou spåret från häxornas och tidelags-männens bål ända fram till våra dagars panikvågor kring påstådda massoffer av barn på svarta mässor, ”förträngda incestminnen” och daghem som sägs varit hemliga mötesplatser för våldtäktssekter.
Slutsatsen är inte uppmuntrande: vi tycks aldrig kunna lära av historien. Eller, vi tycks aldrig lära oss att berätta historien begripligt och ocensurerat.
