Författare: Lars Inge Ström
Titel: Arvsynden
ISBN: 9789176973639
Kategori: Thriller
Utgivningsdatum: November 2017
Betyg: 4 av 10
Antal sidor: 283
Tid: ca 8 h
En bok som jag hade större förhoppningar på, men som inte levde riktigt upp till min önskan. Handlingen är att det har skett ett mord i en liten by i södra Sverige. Polisen klarar inte av detta själva utan ber om hjälp av statspolisen. Men mordet är så speciellt att man har det svårt att finna den skyldige. När man närmar sig så får man se hyr synden drabbar barnen i leden neråt.
Förlagets beskrivning
I en sömndrucken by på gränsen mellan Småland och Östergötland hittas liket efter en ung kvinna i en grusgrop. Det är 1950-tal, och den kommunala polisen behöver hjälp från statspolisen.
Adalbert Brunner anförtros fallet som visar sig vara svårknäckt. Vem är kapabel att begå ett sådant brutalt mord i en bygd där inget mord skett i mannaminne? Snart dras Brunner in i en utredning som för honom bort genom generationer fångna av arvsyndens rostiga kedjor.
Berättelsen tar avstamp i finska inbördeskrigets vidrigheter och skildrar hur stillsamma invånare i en östgötsk ort fyrtio år senare blir förbrytare, oförmögna att styra drifter och begär. Ingen undgår arvsyndens förödande verkningar.
Men det är också berättelsen om dåtidens unga kvinnors sätt att leva och fröjdas över tillvarons möjligheter. Och om manskriget mot världens kvinnor som pågick då – som nu.
Lars Inge Ström har egentligen aldrig haft några författardrömmar, så debutromanen Arvsynden blev en överraskning för både honom själv och andra. Efter gymnasiet kom han till Uppsala och doktorerade vid Skytteanum. Han är docent i statskunskap och var under 1990-talet forskningschef och ansvarig för Statens Institut för Regionalforskning (SIR).
Lars Inge föddes i Åtvidaberg 1942. Sedan femton år är han bosatt vid Attersee i Österrike. Den utmanande naturen i Salzkammergut utnyttjar han till allehanda aktiviteter. Han har alltid varit idrottsintresserad och har Svenska Friidrottsförbundets utmärkelse Stor grabb (nr 261).’