Författare: Björn Ranelid
Titel: Krigaren
Inläsare: Björn Ranelid
ISBN: 9789143513134
Kategori: Roman
Utgivningsdatum: 2001
Betyg: 3 av 10
Antal sidor: 463
Tid: ca 12,5 h
Detta var en bok som jag kanske skulle kunnat skippa. Det var inte det bästa jag hört av Renelid, och det var sommarens botten napp. I denna bok får vi följa med en avhoppande amerikan som kommer till Sverige. Det är dock en intressant skildring som han tar upp, och ganska aktuella frågor ställs i boken. Det var delvis intressant att följa med David Saxon och hans livsöde, men tyvärr detta var inget för mig. Sorry.
Förlagets beskrivning
David Saxon har sett döden på nära håll. Han var en av de amerikanska desertörerer som kom till Sverige på 60-talet, på flykt undan Vietnamkriget. Hemma i USA hade han hustru, två döttrar och gamla föräldrar. Hans yngre bror stupade i kriget och hyllades som hjälte, men själv försköts han av familjen och sitt land.
Nu bor David på en husbåt vid Skeppsholmen i Stockholm och försörjer sig som tidningsbud. När han tidigare arbetade som vaktmästare på en skola fick han fin kontakt med två syskon, Selma och Joppe, som båda hörde till de mest utsatta barnen i förorterna, de som skrev mer på husväggarna än i anteckningsböckerna. Den femtonåriga Selma söker en dag upp honom och ber att få bo på husbåten. Hon har rymt hemifrån och är uppfylld av en enda tanke – att hitta den som mördade och stympade hennes bror.
Gud är inte stum och när han vill tala till oss, föds ett barn på jorden. Selma Björk har sökt honom enda sedan hon miste sin ende bror. Mördaren tog Joppes ena fot och hand och tappade kroppen på blod som om han vore ett offerlamm.
På baksidan av alla världens mynt hittar ni små gossar och flickor som ber om att ni skall se och väga dem i handen. Glöm aldrig barnen som åldrar i förtid och när de inte själva minns hur det är att skratta och leka, borde världen tystna.
Det fanns en hängbro mellan de två syskonen, men mördaren kapade fästena och stympade och skändade Joppes kropp. Han hade då levat i tjugo år och sju månader och Selma älskade honom och brukade göra en vagga av bron när hon skulle somna.
När törnen omgav familjen pressade Joppe sitt bröst mot dem och sjöng. Hans viga språng med basketbollen i händerna och skratten som tycktes komma ur det yviga, svarta håret hänger nu på halv stång hos Selma och mig på båten.